Titel: La Palma
Regissör: Harald Rosenløw-Eeg
Genre: Drama, thriller
Längd: 4 x 39–50 minuter
Var: Netflix
Betyg: 🍿🍿🍿/ 5
Recension: La Palma – Imponerande katastrof, dränkt i klyschor
La Palma är en norsk miniserie som levererar storslagen katastrof med visuella effekter i toppklass, men som tyvärr brottas med ett manus tungt av slentrianmässiga klyschor. Regissören Harald Rosenløw-Eeg, med bakgrund i succéer som Vågen och Jordbävningen, har skapat ett visuellt imponerande drama mot bakgrunden av den natursköna ön La Palma – ett populärt resmål för många skandinaver under vinterhalvåret.
Serien försöker skickligt balansera två spår: å ena sidan den norska forskaren Marie Ekdal i hennes febrila kamp för att varna världen, och å andra sidan en norsk semesterfamiljs inre konflikter. Det är i Maries karaktär, driven av en bakgrund med tsunamin 2004, som seriens hjärta och spänning ligger. Hennes kamp är gripande, och när lavan och faran känns som mest akut är La Palma en nagelbitare av högsta klass.
Klyschorna Dränker Dramat
Tyvärr tar seriens beroende av välkända karaktärsarketyper udden av dramat. Katastroffilmer är oftast löjligt klyschiga, och La Palma är inget undantag. Vi tvingas genomlida semesterfamiljens trötta dynamik: den jobbiga brodern (Amund Harboe), äktenskapet som krisar för att kvinnan ska ”upptäcka sig själv” medan mannen är tråkig, dottern Sara som bär på en tung hemlighet, och till och med den lilla pojken som har fått en funktionsvariation (han är på autismspektrat) för att lägga till extra sårbarhet.
Dessa vardagliga konflikter känns närmast triviala och som onödig utfyllnad i skuggan av ett vulkanutbrott som hotar hela Atlanten. De tar inte bara fokus från den spänning Maries berättelse så minutiöst bygger upp, utan de saktar ner tempot och drar ner seriens kvalitet. Det är synd, eftersom serien i dessa stunder tappar det momentum som kunde ha gjort den till en perfekt katastrofthriller.
Slutsats: La Palma är en måste-se för alla fans av genren som söker starka visuella effekter och en gripande central berättelse om Marie Ekdal. Men var beredd på att trycka på snabbspolningsknappen under familjens utdragna och alltför klyschiga gräl.
